Thinas blogg

Ibland kan livet ta tvära vändningar.

För två och en halv vecka fick jag ett meddelande på facebook.
Det var mitt ex Fredrik. 
Vi har inte haft kontakt på 9 år.

Jag ska vara ärlig. Jag har saknat honom under alla dessa år.
Jag har varit arg, ledsen, och besviken över att han gjorde slut med mig utan anledning.
Av hans syster fick jag veta att han hade varit otrogen.
Det gjorde mig ännu mer ledsen. 

När han tog kontakt blev jag förvånad. Men ändå lite glad. 
Jag undrade vad fan han ville. 
Men vi började skriva med varandra. 

Sen började vi ringa till varandra.
Pratade i flera timmar varje kväll i en vecka.

Som om ingen tid hade gått. 
Han erkände att det största misstaget han någonsin gjort

var att göra slut med mig, den gången för 9 år sen.

Trots att han haft två flickvänner under dessa

år hävdar han att det aldrig känts riktigt rätt med någon av dem. 
Att han saknat mig. Men han har aldrig vågat ta kontakt med mig

av rädsla att jag ska be honom dra åt helvete.
Och han hävdar också att han aldrig var otrogen mot mig. 
Att det var hans syster som spred ryktet.

Under alla kvällar vi sms:at och pratat på telefon har jag gråtit en hel del. 
Varför vet jag inte riktigt. På grund av saknad kanske, på grund av hans fina ord,

Men strunt samma...
Tro det eller ej. Men jag väljer att tro på honom. Jag har faktiskt saknat honom under

alla dessa år.

Jag har sagt till de jag anförtrott mig åt att jag ska ge det tid. Låta honom vänta. 
Ni kommer säkert tycka att jag är totalt dum i huvudet, men mina känslor för Fredrik har vaknat till liv igen,

och under dessa veckor vi pratat har känslorna växt mer och mer.

Fredrik kom och hälsade på mig i torsdagskväll. 
Jag mötte upp honom på stationen och vi stod länge, länge och kramades. 

Vi gick hem till mig, drack kaffe, pratade, pratade och pratade.
Han skulle stanna till fredagen, men det slutade med att han stannade till söndag.

 

Det låter helt sjukt men jag har bestämt mig för att ge honom en andra chans. 
Han försäkrar att han vill göra om och göra rätt. 

Så.. Ja.
Vi är tillsammans igen. Den 3:e april 2015 blev vi ett par igen.
Det sägs ju att gammal kärlek aldrig rostar. 
Det kanske är så att det ska vara vi två helt enkelt. 

Vill mina vänner härja på honom och ifrågasätta något så är han beredd att ta det.
Han vill ha mig, och bara mig.
Jag tycker om honom så mycket och jag tänker inte släppa taget om honom.

Nästa helg ska jag åka till Valdemarsvik och hälsa på honom. Och träffa hans son. 
Jag vet, det är stört att vi blivit tillsammans igen innan jag ens träffat hans son, men

Fredrik är övertygad om att han kommer gilla mig, eftersom han inte är blyg av sig, och dessutom har hans mamma träffat en ny också, som han kommer bra överens med. 

Vi kommer ta en dag i taget, men det känns så himla bra nu. Jag mår bättre än på väldigt, väldigt länge.
När jag dejtat andra killar under dessa år har jag känt mig dum och tafatt inför dem, inte kunnat slappna av ordentligt. Men med Fredrik känner jag mig fin och vacker, kan slappna av, prata om vad som helst, se honom i ögonen utan att känna blygsel eller känna mig dum. 

Så nu vet ni... Don't judge me.