meningslöst...
Allt känns så jävla meningslöst.
Varför fick jag inte behålla S?
Varför kan jag inte få vara lycklig?
Jag vill också ha en pojkvän.
Jag vill också ha en pojkvän.
Någon att älska och ge min kärlek till.
Jag saknar S hela tiden.
Vill inget hellre än att få vila
i hans famn och känna hans armar om mig igen.
Allt han sa till mig..
Man säger inte så om man inte menar det....
Som Mauro Scocco sjunger;
"Och det verkar som att kärleken är till för några få."
"Och det verkar som att kärleken är till för några få."
Jag tillhör inte den skaran.